The Simpsons, den oerhört populära och oerhört gula familjen har filmatiserats. Äntligen, säger vissa. Flopp, menar andra. Det finns oerhört många misslyckanden att ta som exempel i kategorin ”serier från tv som blir film”. Dock går det inte att komma ifrån att The Simpsons faktiskt gör sig hyfsat bra också som film, men bara för den sant inbitne Simpsons-beundraren. Frågan är om tecknade serier över huvud taget hade kunnat slå igenom på tv om inte The Simpsons existerat? Family Guy, South Park, Futurama: alla dessa tecknade tv-serier är de födda ur intresset för The Simpsons. När The Simpson först slog igenom på tv ansågs den våldsamma familjen som ytterst provocerande. I dessa dagar, när serien har blivit film, är det väl få under 65 år som anser familjen som särskilt utmanande. Men hur fungerar då tv-formatet på film? En av de största fördelarna med The Simpsons på tv är ju programmets längd som bidrar till snabba klipp och rappa kommentarer. På film blir det istället… ja, vad säger man? Utdraget. Nästan som att filmskaparna har tagit tag i ett tv-avsnitt och dragit ut det som ett tuggummi. Så långt det går utan att det spricker. Långa filmsekvenser, kamerasvängningar som känns helt obekanta för en Simpsons-fantast och dialoger och monologer som innehåller onödigt långa meningar. Men helt pannkaka blir det ändå inte när The Simpsons sträcks ut i filmformat. Historien håller trots allt, skämten sitter där allt som oftast och bara några få gånger får man lust att sträcka lite på benen och kolla vad klockan är. Vissa sekvenser i denna film är helt geniala rent humormässigt, medan tuggummismaken gör sig till känna vid andra. Sången om Homers ”spiongris” känns alltför lång, även om andra tycks uppskatta den eftersom de går sjungandes ur biosalongen. Men man kan ju inte annat än att älska denna fräna familj, vare sig de visar upp sig i tv eller på film, den saken är säker. Frågan om det blir en uppföljare eller inte på denna tecknade film har jag i nuläget ingen kännedom om, men det skulle inte förvåna mig om så var fallet. Dock kan jag garantera att det inte är något som jag skulle betala för att se, möjligen skulle den kunna fördriva några annars trista timmar en söndagskväll. Men där går gränsen. Däremot ser jag gärna The Simpsons på tv några gånger i veckan. Där de hör hemma.