Madonna kan mycket väl vara den kändaste artist som finns, särskilt nu när Michael Jackson inte är ibland oss längre. Hon har varit aktiv sedan början av åttiotalet och har varit världskänd i princip lika länge. Idag är hon mer känd än någonsin, och hon är älskad som den popartist och hon provokatör hon är.

Madonna var nämligen aldrig den som skämdes för sig. När boken ”Sex” publicerades på nittiotalet var det många som rynkade på ögonbrynen och menade på att världsstjärnan bara var ute efter att provocera på olika sätt som var både onödiga och otrevliga. Andra applåderade initiativet och pratar fortfarande idag gott om den kontroversiella boken.
Även låtar som ”Justify my love” och ”Human nature” anspelade på hur långt man kunde gå, både textmässigt och visuellt sätt. De tillhörande musikvideorna var inte direkt buskablyga, med mycket piskor, handklovar
I boken ”Sex” vill vi minnas att det till och med förekom sexleksaker, vilket förstås förfärade mången överårig predikare. Inte helt oväntat förblev Madonna ändå en älskad ikon – förmodligen just för att hon vågade vara djärv på ett sätt som var behövligt då, när det begav sig.
Om man inte har läst boken ”Sex” ännu kan det vara en rolig sak att köpa in till biblioteket.

Musikvideos i all ära, men innan man har en musikvideo måste man ha en låt, och innan måste man ha ett band…

Det är roligt att inventera hur olika stora band har kommit att spela ihop, och det är lite rörande att tänka på att de omöjligt kan ha vetat (om än kanske anat) hur otroligt stora de skulle komma att bli. Sedan finns det ju en del band som tvingades köra i ett bra antal år innan de kom att bli så kända som de är idag. Och andra band som bara blev ett så kallat One Hit Wonder, men som har den där enda låten som fortfarande sitter fastetsade i våra huvuden - och ofta den motsvarande musikvideon.

Att starta ett band är generellt sett väldigt lätt att göra - utmaningen ligger i att få bandet att leverera. Vem som helst kan slänga ihop ett antal kompisar i en replokal med instrument och kalla det ett band, men att faktiskt vara duktiga på vad man gör är en helt annan femma. Det handlar om många mindre saker,  så som talang, gruppdynamik, tålamod, fokus och träning, träning, träning.

Sedan är det klart att det finns undantag, så som Sex Pistols som var ett allmänt kakafoniskt, vilset och aggressivt band som väl knappast leddes av någon särskild struktur. Men om de finns i ena änden av spektrumet så var väl exempelvis Beatles ett band som var mer “förtjänt” av sin framgång. De hade åtminstone repat mycket, sett till att förnya sig, organisera sig.

Oavsett man är förtjänt av den berömmelse man når eller ej så bör man alltid försöka spela av spelglädje än av kändis-ambition. Om det inte är kul blir det nog i längden inte heller särskilt  bra.

Det går att se på musikvideos i de flesta mobiler, ifall de bara är uppdaterade/nya nog. Ibland är kvaliteten sisådär, men på de senaste mobiler, i synnerhet iPhones och dylikt, brukar det gå väldigt fint och smidigt.

Numera går det också att spela casino i mobilen, vilket ytterligare öppnar upp marknaden. Casinospel blir därmed tillgängligt överallt, på bussen, när du väntar på någon, under långa bilresor, ja helt enkelt överallt där du har möjlighet att använda mobilen. Detta är ett naturligt steg i människans vilja att vara portabel, oavsett om det gäller musik, bild eller nu som sagt spel. Det är dessutom enkelt att spela casino via mobilen, men du måste ha en mobil som kan användas att surfa med. Först måste du också ha ett konto hos den casinosajt som erbjuder spel i mobilen, sedan är det bara att via mobilen surfa in på sajten och logga in. Följ sedan casinosajtens instruktioner för hur man laddar ner programvaran, gör en insättning med hjälp av exempelvis VISA-kort, klart! En nackdel är dock att skärmen på din mobil är mycket mindre än din dator, vilket betyder att spelupplevelsen blir något sämre när du spelar casino i mobilen. Se också till att du inte spelar casino i mobilen i en miljö med mycket störande moment, så att du inte förlorar i onödan. Då är det nog bättre att spela casino på nätet.

En av de konstigaste musikvideos som har gjort måste varit “Mer jul” med Adolphson och Falk. Hela videon, med en motsvarande konstig låt, består av panorering över ett ganska osmakligt julbord. Man kan se hur allting ser lite övergivet och gammalt ut, maten ser inte direkt god ut. Men alla de klassiska recepten på julmat finns där, och Jag undrar verkligen hur de tänkte när de bara lät det vara hur de ville gestalta jul. Men kanske beror det på att låten i sig är ganska kritisk mot jul och den ställer sig frågande kring varför julfirande är ett så stort fenomen. Så på ett sätt är musikvideon precis passande i och med att den inte direkt sätter jul eller julfirande i en särskilt lockande dager.

Adolphson & Falk  är duktiga musiker som bland annat har gjort den vackra låten “Ljuset på min väg”. Vi hade gärna sett mer av dem.

Men tills vidare får vi njuta av den tragikomsika, men funky!, videon till “Mer jul”!

Något som händer en del i musikvideos är det lite tråkiga fenomenet med att kända varumärken betalar för att få synas i musikvideos. Och i biofilmer, för den delen. Det kan vara småsaker som att actionhjälten tittar på sitt armbandsur och man får en tydlig bild av loggan eller att den snygga dansaren bär Adidas.
Självklart är det ett smart drag att visa upp profilkläder i rutan, det ökar försäljningen ganska rejält när sångaren bär skor i ett visst märke eller vad det nu är. “Alla” vinner på det, men som tittare kan man känna att det är ganska tråkigt att de försöker tjäna pengar på ens eget tittande.
Förvisso, är det en duktig artist och en bra låt så spelar sådant inte någon större roll, däremot kan det bli ganska irriterande när en dålig låt förstörs ännu mer av att det är så mycket reklam i musikvideon.

När man var liten och såg på filmer så var det ofta inga konstigheter. Inte så konstigt med tanke på att det nästan alltid var tecknat och Disneyfilmer. Dessa var alltid sagolika och hade alltid lyckliga slut. När man sedan kom högre upp åldrarna då började man intressera sig för andra sorters filmer & musik, och då var tecknat inte något som var på tapeten direkt. å började man intressera sig mer för verkliga filmer, som hade mer spänning och handling.

Jag minns tydligt den allra första riktigt seriösa filmen jag såg på Bio. Det var filmen om Titanic, där Leonardo DiCaprio och Kate Winslet hade huvudrollerna. Alla i min klass hade pratat så mycket om den här filmen, att jag och två andra kamrater äntligen fick lov att se den för våra föräldrar. Den var ju trots allt ganska läskig och hemsk, men framförallt så var den baserad på en verklig händelse. Jag minns att vi satt där i biosalongen i en evighet, och jag tror säkert att filmen varade i över tre timmar. Det var så tydligt att inte bara mina kamrater och jag var berörda, utan alla i biosalonge snyftade så det stod härliga till.

När filmen väl var slut var mina kamrater och jag mycekt överens om att detta var den bästa filmen vi någonsin hade sett. Kanske berodde det just på att den var baserad på en verklig, men och fruktansvärd händelse. Den satte utan tvekan djupa spår hos oss. Slutligen så kan jag i alla fall säga att kosrt därefter så blev Leonardo Dicaprio min nya idol.

The Simpsons, den oerhört populära och oerhört gula familjen har filmatiserats. Äntligen, säger vissa. Flopp, menar andra. Det finns oerhört många misslyckanden att ta som exempel i kategorin ”serier från tv som blir film”. Dock går det inte att komma ifrån att The Simpsons faktiskt gör sig hyfsat bra också som film, men bara för den sant inbitne Simpsons-beundraren. Frågan är om tecknade serier över huvud taget hade kunnat slå igenom på tv om inte The Simpsons existerat? Family Guy, South Park, Futurama: alla dessa tecknade tv-serier är de födda ur intresset för The Simpsons. När The Simpson först slog igenom på tv ansågs den våldsamma familjen som ytterst provocerande. I dessa dagar, när serien har blivit film, är det väl få under 65 år som anser familjen som särskilt utmanande. Men hur fungerar då tv-formatet på film? En av de största fördelarna med The Simpsons på tv är ju programmets längd som bidrar till snabba klipp och rappa kommentarer. På film blir det istället… ja, vad säger man? Utdraget. Nästan som att filmskaparna har tagit tag i ett tv-avsnitt och dragit ut det som ett tuggummi. Så långt det går utan att det spricker. Långa filmsekvenser, kamerasvängningar som känns helt obekanta för en Simpsons-fantast och dialoger och monologer som innehåller onödigt långa meningar. Men helt pannkaka blir det ändå inte när The Simpsons sträcks ut i filmformat. Historien håller trots allt, skämten sitter där allt som oftast och bara några få gånger får man lust att sträcka lite på benen och kolla vad klockan är. Vissa sekvenser i denna film är helt geniala rent humormässigt, medan tuggummismaken gör sig till känna vid andra. Sången om Homers ”spiongris” känns alltför lång, även om andra tycks uppskatta den eftersom de går sjungandes ur biosalongen. Men man kan ju inte annat än att älska denna fräna familj, vare sig de visar upp sig i tv eller på film, den saken är säker. Frågan om det blir en uppföljare eller inte på denna tecknade film har jag i nuläget ingen kännedom om, men det skulle inte förvåna mig om så var fallet. Dock kan jag garantera att det inte är något som jag skulle betala för att se, möjligen skulle den kunna fördriva några annars trista timmar en söndagskväll. Men där går gränsen. Däremot ser jag gärna The Simpsons på tv några gånger i veckan. Där de hör hemma.

Hur många av oss har inte sjungit med i raderna: “Hey, you’re just too funky for meee…” i klassikern “Too funky”? Mer funky än så här blir det knappast, när George Michael filmar fotomodell efter fotomodell i den extremt kända videon. Till och med Sveriges egen stolthet, Emma Sjöberg (numera Wiklund), går catwalk - med bland annat en märklig motorcykelfront- liknande skrud.

George Michael var överhuvudtaget en viktig trendsättare på nittiotalet, när man skulle ha blaffiga klockor, stora solglasögon och uppslagna kragar. Det är nästan så att man saknar det. Men vid det här laget är det kanske helt enkelt too funky.